danielalizette

I fredags var det dags. 

Jag var livrädd för att bli sövd, (även ifall jag på något sjukt sätt såg framemot att få sova som den småbarnsförälder man är) jag var så rädd att jag till och med köpte mig en livförsäkring, ja för något ville jag ju lämna kvar till min familj om jag inte skulle vakna upp igen. 

...men, nu är det gjort. Jag blev djupt sövd, så djupt att dem var tvugna att föra ner slangar i halsen så jag skulle få nog med syre då jag inte kunde andas själv. =djup djup djuuuup sömn!

Efteråt vaknade jag på uppvaket, så där 1 timme efter och kände mig riktigt pigg och utsövd. För så djupt har jag inte sovit sedan trimester två kan jag tala om. 

Har mått bra efter, om än lite mörbultad under dagen efter uppvaket. 

Det känns otroligt skönt att det äntligen är över, och förhoppningsvis har dem fått bort alla cellförändringar. Håller tummen! 

Jag vill uppmana ALLA tjejer/kvinnor att gå och ta sina cellprov. Så att man på så vis kan upptäcka eventuella cellförändringar i tid!! 

Idag har vi en riktigt trött dag, Wilton har nämligen fått för sig att väcka mamman en gång i timmen på nätterna. Jag hinner inte ens somna om innan han väcker mig igen. Så jo, jag känner mig som en zombie. Vädret piggar ju inte direkt upp en heller!! 

Om en timma kommer pappan hem, då räcker jag över bebis med blöjor och allt vad det heter och tar mig en powernap utan en bebis inom en räckvidd på minst 10 meter ;) 

Jag älskar min bebis, men jag blir nog en lite bättre (och gladare) mamma efter lite sömn!! 

Hoppas ni har en härlig tisdag! 

Kram/D