Är du en ängel nu, mormor?
Jag minns när jag var liten, då passade mormor och morfar mig ofta. Det var bland det roligaste jag visste att få komma och sova hos dem. Även ifall mormor var lite hård ibland. Kunde aldrig förstå varför man var tvungen att tvätta sig, klä sig och borsta tänderna innan man skulle sätta sig till bords för frukost.
Men det var sån hon var min mormor, pedant och en fin dam enda ut i fingertopparna.
Jag är säker på att min pedanti har jag fått ärva av mormor.
Mormor tog jämt ut mig på äventyr!
Men hon började bli mer och mer glömsk, och en dag mindes hon mig inte alls!
Demens heter det, det är en förjävlig sjukdom som tar alla minnen ifrån en.
Jag vet inte vad jag hade gjort utan mina minnen? Det är bland det bästa jag har. Min minnesbank!
Tänk om jag inte kunde minnas när W kom till världen? Eller när jag mötte Seb för första gången? Vår första natt? När jag tog mitt körkort? När jag flyttade hemifrån? Alla resor?
Mormor hade inte sina minnen kvar, hon levde verkligen i det man kallar nuet! Åh det är ju något fint i sig!
Min mormor var arg innan hon försvann helt i sin sjukdom, arg för att hon hade blivit så dum och inte kunde komma ihåg alla födelsedagar. För jo, en sak ska ni veta. Det finns inte en födelsedag eller namnsdag hon någonsin glömt!
Alla högtider skulle man fira!
Hon var en fin människa min mormor, och det är så jag kommer minnas henne!
Mormor somnade in i fredags, och nu får hon äntligen minnas igen. Jag vet att du är med mig. Mer än du kunnat vara på flera år!
Jag älskar dig, vi ses i Nangiala! 
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vackert skrivet, beklagar din sorg. <3
Postat av: Anonym
Så underbart skrivet från ett barnbarn s hjärta!:) förstår du varför jag Älskar dej så!?
Trackback
