danielalizette

20160915 kl 15.40 kom lillebror. En perfekt liten kille, 50 cm lång och 3665 gram tung (lätt). Vår andra son, och Wiltons lillebror.

Onsdagen 20160914 vaknade jag med värkar. Dem gjorde inte jätte ont och var inte regelbundna, men dem var där.
Jag och Wilton spenderade morgonen tillsammans och jag ordnade med alla bestyr inför dagis med värkarna som kom och gick.
Ibland gjorde dem mindre ont och i bland mer ont, såpass ont att jag behövde luta mig över sängen och andas mig igenom värken.
Jag minns starkt att jag skrattade och tyckte det var komiskt att byta bajsblöja på Wilton samtidigt som jag var mitt i en värk.
Jag lämnade Wilton på dagis och sen kom Sebastian hem, vi skulle nämligen (roligt nog) upp till förlossningen för att göra ctg och ultraljud då jag under ett par dagar känt bebin mindre och mindre.

Vi kom dit kl 11, och värkarna kom och gick. Både ctg och ultraljudet såg bra ut och från ingenstans började bebisen buffa och röra på sig mer.
Läkaren sa att det kunde vara så att bebin sov och samlade energi inför förlossningen som tycktes vara på gång.

Jag bad henne om en hinnsvepning eftersom jag ändå var på gång och lila välkunde "skynda" på det hela om möjligt.
Sagt och gjort, jag var öppen två cm och en halv cm kvar på tappen innan den var utplånad.
Jag och Seb stack till Umai sushi för att lyxa till det lite.
Värkarna kom och gick men fortfarande inget regelbundet.
Vi åkte hem och städade. För när jag rörde mig blev värkarna mer regelbundna och så fort jag satte mig för att vila lugnade det ner sig och dem kom inte lika tätt.

Vi åkte in till förlossningen 18. Jag tyckte då att dem gjorde väldigt ont. Tänkte även att det ju kunde gå väldigt fort med tanke på att förlossningen med Wilton gick väldigt fort.

Vi kom in på förlossningen, fick ett rum och dem kände efter.
Öppen nästan 4 cm och tappen utplånad.

Inte mer?!? Tänkte jag besviket för mig själv.
Det fortsatte så hela kvällen i princip. Värkarna fortsatte komma men dem var fortfarande inte regelbundna.
Jag fick bada, äta mackor och piggelin.
Man blir så fantastiskt omhändertagen på förlossningen i Halmstad och alla är helt fantastiska.
Senare på kvällen hade det inte hänt mycket mer, trots värkarna och det var dessutom fullt på förlossningen.
Så vi bestämde oss för en sovdos och Seb fick åka hem för att vila upp sig.
Värkarna kom trots sovdosen men gjorde inte lika ont och jag sov dåligt den natten.
Vaknade vid 8 och då satte det igång igen.
Värkarna kom och gick, FORTFARANDE inte regelbundna.
Seb kom in till förlossningen och barnmorskan kände efter igen. Öppen 5 cm. Men dem ansåg fortfarande att förlossningen inte var igång.
Jag fick en tensapparat och jag och Seb gav oss ut för att promemixa på galgberget. Jag klarade ner till receptionen innan vi fick vända tillbaka.
Så fort jag rörde på mig kom värkarna tätare och gjorde ondare.
När vi kom tillbaka fick vi ett förlossningsrum. Kl var nog runt 11?! Och sen var det igång.
Värkarna gjorde extremt ont och när jag kände att lustgasen inte längre var tillräcklig bad jag om epiduralen, då var jag öppen 6 cm.
Narkosläkaren kom och gav mig epiduralen och halledar. Denna gången verkade den, strax därpå tog Gunilla (samma barnmorska som första förlossningen) hål på mitt fostervatten för att snabba på det ytterligare och jag satte mig på en pilatesboll och powernapade.
Sen gick det fort.
Kl 15 var jag öppen tio cm och nu skulle bebin bara glida ner.
Jag la mig på sidan och fick ha ena benet upphöjt för att vidga bäckenet och på såvis hjälpa till.
Det tog inte lång tid innan "jag måste bajsa NU"-känslan kom.
Jag krystade inte ens i 15 minuter innan LILLEBROR var ute.
I samband med att huvudet "ploppade" ut splashade jag även ner hela barnmorskan med fostervatten som inte hade runnit ut ännu! Alla fick sig ett gott skratt.
Resterande av kroppen kom i nästa krystvärk och sen fick jag upp honom, vår lilla Sigge på bröstet.
Allt hade gått bra och nu fick jag belöningen. Ännu ett perfekt litet barn att älska. Både jag och Seb var oerhört lyckliga och det var mycket glädjetårar.

Älskade lilla Sigge. Du är så välkommen till vår familj. Du är redan så älskad! <3

20160915 kl 15.40