danielalizette

I går kväll var en av de värsta kvällarna i mitt liv. Klockan 22 kollar jag på mobilen och ser att min mamma har ringt. Och skickat två sms. Jag läser dom, medan jag känner att något är fel.
Det stod:
Robin (min bror) behöver dig.. Hans bästa kompis Marcus har tagit livet av sig i natt! Robin är helt förstörd. Snälla ring honom. Jag vet inte hur jag ska trösta.

Jag blir helt skakis och kall i hela kroppen. Ringer mamma och vill nästan tro att det är ett skämt. Får prata med min ledsna bror och tillslut bestämmer jag mig för att åka hem till dom.
Jag och Robin satt och pratade hur länge som helst. Jag visste inte vad jag skulle säga eller hur jag skulle vara?
Han fick prata och jag lyssnade.
Hans bästa kompis hängde sig i lördagsnatt i sitt sovrum hemma hos sin mamma. Hur smälter man det? Hur tröstar man det? Hur går man vidare? Gör man ens det? Varför gjorde han det? Så många frågor utan några svar.
Jag bara fanns där vid hans sida. det räckte nog för honom.
Idag fick vi reda på att han gjorde valet att ta sitt liv för att han varit i en djup depression väldigt länge. Han har gått till psykolog för att få hjälp. Varför han varit deprimerad vet jag inte riktigt. Kan bero på mycket, hur som helst såg han att ta sitt liv som den enda utvägen, det är tragiskt!! Detta var inte heller ( som det i många fall i tonåren kan vara) en uppmärksamhetsgrej. INGEN visste eller ens anadade att han mådde som han mådde. Utåt var han en väldigt glad och charmig kille. Plus att hänga sig är väldigt definitivt, man dör direkt. Vill man bara ha uppmärksamhet sväljer man tabletter eller skär sig eller liknande.

Detta har berört mig väldigt mycket, jag kände ju också honom. Har köpt ut åt honom på systemet och druckit bärs med han och lillebror, träffat honom titt som tätt när dom hängt, speciellt då jag bodde hemma..
Jag var helt enkelt hans polares syrra..

Det som gör ondast är att se min bror vara så förkrossad och ledsen och jag kan inte göra något känner mig hjälplös, önskar så att jag kunde ta bort hans smärta. Att jag skulle känna det i stället för honom. Jag hoppas aldrig att jag behöver få vara med om liknande själv, att ens bästa vän, familjemedlen eller liknande försvinner från mig. Jag har sett hur ont det gör och hur många, mycket det berör.
Nu är det bara tiden som ska göra sitt, det sägs att tiden läker alla sår. Får hoppas att det stämmer, även ifall det kommer vara en milstolpe för bror "dagen då hans bästa vän tog sitt liv" det är ofattbart att skriva det, jag kan inte ens förstå att det är sant :( Känner mig tom och ledsen..

Marcus, jag hoppas du får den frid du ville ha. Att du har det bättre på andra sidan, du har lämnat en stor tomhet efter dig. Vi alla saknar dig <3



Min lillebror och Marcus.

Marcus och Robin

Älskade Marcus, hoppas du fann den frid du sökte!!

Känns bra att skriva av sig lite, M jag hade verkligen behövt dig och dina kloka ord nu..