Typiskt mig..

Cykelolycka gjorde att jag numera måste hoppa runt på kryckor. Kraftig stukning. Tack. Precis vad jag behövde nu, och så måSte jag vila. Jag hatar att vila-bara för att jag måste. Blä! Men jag tröstar iallafall mig med mitt rosa fina bandage jag fick. Kryckorna vet jag inte hur länge dem får hänga med! Men att stödja på foten får jag inte, och det går inte utan att skrika "maddafakkah"!
Jaja, just my luck antar jag!
Ni andra får ha en fabulös lördag med inkilning, fest, middag, jobb, Liseberg och allt annat skoj ni får hitta på. (jag är inte bitter)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0