You can't hide behind your emotions.

Igår var det exakt ett år sedan min lillebrors bästa vän tog sitt liv. Han berättade igår att dom varit vid graven och lagt blommor. Det kändes som en elektrisk stöt genom hela mig. Att han ska behöva gå till sin bästa väns gravsten och inte gå hem till Marcus och hänga med honom. Jag önskar så otroligt mycket att jag kunde ta hans smärta ifrån honom och bära den själv. Det hade inte gjort hälften så ont som det gör att se honom och veta om hans smärta..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0