When people hurt you over and over, think of them like a sandpaper. They may scratch and hurt you a bit, but in the end, you end up polished and they end up useless.
Ibland kan jag grubbla sönder och samman på framtiden, på livet, på vad jag vill med livet, på vad jag vill bli, på vart jag vill komma. Mina mål ändras ständigt. Självklart är det musiken som ligger etta. Men resten då? Vet att jag vill plugga (det är min backup plan). Men var, och till vad? Hur var när? Vet också att innan jag är 30 vill jag jobba med det som jag ska jobba mer resten av livet. Då vill jag ha ett trivsamt jobb som gynnar mig själv, vare sig det är inom musikbranschen eller något annat.
Men kan jag inte bara få ett tecken på vad jag ska göra? vad jag ska bli? Typ ett mail från någon som säger vad jag ska göra och framför allt hur jag ska gå tillväga. Om jag ska satsa helhjärtat på musiken eller plugget? Vill så mycket, men jag vet så väl om att jag inte kan göra allt. Ska man satsa helhjärtat på något kan man inte göra det halvdant och håller man på med flera saker samtidigt blir det just halvdant.
Detta är något jag tänker på varje dag. Ett tecken från högre makterna, nu tack!
Kommentarer
Trackback
