danielalizette -

Att få komma hem..

Efter drygt en vecka på sjukhuset, sex dagar och sex nätter för att vara exakt fick vi äntligen komma hem efter några tester som gjordes på Wilton. Som en familj. Jag, Sebastian och vår son.

Barnmorskor och undersköterskor önskade oss lycka till, man blev ju ganska tight med vissa då man träffades och de tog hand om mig/oss/Wilton varje dag.

Resan hem var svettig, det är inte lätt allt det här med bilbarnstol och bälten.

Det gick dock väldigt bra. Trots två nervösa som föräldrar som pillade på AC:n hela tiden av rädsla att det skulle dra, eller bli för varmt eller kallt.

När vi väl landade hemma kändes det magiskt, äntligen fick vi komma hem och pyssla och mysa ifred. (Eller jo, lite nervös för att man skulle göra fel var man allt....och är forfarande)

Vi har fått mycket besök de senaste dagarna, familj och vänner har kommit och gott.

Det är såklart kul att alla vill träffa vårt lilla underverk. Samtidigt är man livrädd för att bakterier när det petas och klappas på hans små fingrar som han sedan stoppar i munnen.

Är det bara jag som är nojjig? Eller kan man be om att de som vill hålla och klappa tvätta händerna först?!

Vet faktiskt inte om det stämmer med att "lite lort rensar magen". Inte när de är så här små iallafall.

Nu har vi varit hemma i fyra dagar(!)) tiden går för fort,

Faktiskt känns det som att man landat i det hela nu.

Nu måste jag ta tag i lite tråkgrejjer som att ringa försäkringskassan och såna måsten som man helst inte vill ta tag i då man allra helst ligger och gossar med lillkillen..

Hoppas ni får en fin dag!

Kram /D